Jag tror att jag skrattade för mycket när jag såg den här bilden.. Men tjejen ser ju helt galen ut! "OMG KUDDAR MAN KAN ÄTA VGGFGVF!" Visserligen är det gott att äta kuddar men hejhej!

Den ser så kul ut! xD

Mjölkkrämsfyllda minichokladägg i en lila äggkartong är ganska goda. Och snåla. De kostade runt 30 kronor, innehöll fyra ägg, två orangea skedar och var mindre än ett vanligt hönsägg. Mycket mindre. Det var som att hålla och äta upp ett budgetleksaksägg. Mjölkkrämen var jättegod, men det var så lite så man blev sur! I alla fall om man kallar sej Namijaj och äger den här bloggen.

En liten lila äggkartong.

Den är mycket mindre än den ser ut, tro det eller ej! Men det var en smaskig (jätte)liten mumsbit!

Igår såg jag en helt underbar film!

Och jag var inte förvånad över att den var så bra som den var, för filmen är nämligen från Studio Ghibli!

Länken leder inte till den officiella websidan, bara till en sida där det står vilka filmer som de har gett ut.

Only yesterday hette filmen och den handlade om en kvinna vars minnen från när hon var 10 år började dyka upp och hon kunde inte riktigt förstå varför. Hon ville åka till landet, bort från storstadslivet och leva sitt liv som hon alltid drömt om. Det är inte en film med en massa explosioner och krig och våld eller något sånt. Det är en film om en persons liv, hur en 27-årig kvinna hade det när hon var liten och hur hon vuxit upp. Jag är en sådan person att jag tycker om nästan vad som helst när det gäller film, så länge den innehåller mening. Om en film är jättebra regisserad men alldeles knäpp och inte har något särskilt innehåll som man kan lära sej något utav så skulle jag tycka att något fattades. Även om den var superbra skulle jag inte känna att filmen var riktigt 'fullbordad'. Men Only yesterday tyckte jag var en helt underbar film. Verkligen!

Och om jag ska sätta betyg på filmen så ger jag den 10/10! Någonstans ute i världen hoppas jag finna fler filmer som den här, men med fler nyanser och andra tankar att fundera över. Alltså inte en precis likadan film med ett annat namn. Jag menar en helt annorlunda, med annan handling men med samma tanke bakom. Svårt att förklara, men sådana här filmer skulle jag gärna sitta tre timmar med och bara ta in. Bara suga in all underbar musik i mina öron och alla vackra bilder i mina ögon och alla egendomliga tankar i min hjärna. Okej, egentligen kanske det är hjärnan som tar hand om allt det där men prutt!  

När jag blir stor ska jag göra filmer som har mening. Filmer som man inte glömmer bort i första taget eller bara säger "Det där var en bra film" om. Det ska vara riktiga filmer som kommer ut i mitt namn. Äkta filmer. Jag ska bjuda folk på de mest känslofyllda och starkt påverkande filmerna någonsin! Någon dag. Det första steget är att börja gymnasiet. Sen hoppas jag att jag kan spara ihop till en Cintiq 12 wx så att jag kan börja animera smått. Jag vill göra stora filmer. Jag har redan alla idéer klara i mitt huvud. Jag vet redan vad jag vill göra.

Ponyo på klippan vid havet är en av mina favoritfilmer. Dels för att den är helt fantastisk, jag vet inte riktigt vad det är som gör den så bra mer än att Hayao Miyazaki gjort den och att den är så väl tecknad och har en jättebra handling och allt det där, det är något mer! Jag älskar filmer som har lite övernaturliga saker med, som magi. 

Min favoritdel är när Ponyo gör Sosukes leksaksbåt stor och så åker de i den! Det ser så mysigt ut och jag önskar att jag kunde göra så själv!

Klicka på bilderna för att få dem större!

Sosuke och Ponyo.

I en muterad leksaksbåt åker de iväg!

Hayao Miyazaki - min idol!

Hundra stycken i en enda liten lapp i en enda liten hand.

I min hand! Hundra kronor! Etta, nolla, nolla. 100! Så mycket pengar! Det kanske inte är så mycket för de flesta andra som får hålla på med sina löner på 10-, 40 000 eller för dem som får månads- eller veckopeng. Det kanske inte är något att bli så hysterisk över, men det blir jag ändå, för 100 kronor är sällsynt här. I min hand. Jag fick det att köpa mat för, eftersom pappa vet om att jag inte äter på rasterna. Det skulle räcka för hela månaden sade han. Men så hände något ändå.

Jag hann inte skriva något inlägg om det jag verkligen gjorde igår. För jag gjorde faktiskt något jag aldrig gjort förut, som idag får mej att gå omkring och sträcka på mej och det gör mej glad. Även om jag inte är särskilt förtjust i träningsvärk.

Igår åkte nämligen jag och Kalsongstrumpan* till ett badhus för att jag skulle träna på att simma! Jag har urusel kondition för jag går inte i någon sport eller gymmar. Vi har inte råd helt enkelt. Annars hade jag gått på gym och simmat minst en gång per vecka. Hade jag velat i alla fall.

Men på grund av min jäääääättekörviga kondition så kan jag inte simma så långt som man ska i min ålder för att bli godkänd. Så det betyder att hela mitt betyg bara kan åka rutschkana ner i den djupa delen av bassängen om jag inte börjar träna nu. Visserligen kunde jag gå ut och jogga och sånt men jag har ingen att jogga med och jag vill inte bara göra en sak. Och egentligen är det simningen jag behöver träna på. För jag är jätterädd för vatten i stora mängder. Att få huvudet under vatten och allt sådant där. Så fort jag inte bottnar blir jag alldeles FGFFMMSS och det går inte! Så jag behöver bli säkrare på att simma så att jag kan lita på att mitt huvud inte hamnar under vattnet.. Dx

Innan jag och Kalsongstrumpan åkte dit (det är en bit(haha, det rimmade!)) så fick vi förbereda oss genom att ta med pengar för buss och dylikt. Och så hade vi inte så mycket, så vi var tvungna att ta min älskade hundralapp som jag inte egentligen tänkt använda för jag hade velat spara pengarna till en Cintiq 12 wx. 'Bajs', tänkte jag då.

Och så kom jag att tänka på ordspråket "Lätt fånget, lätt förgånget". Så passande!

*Kalsongstrumpan heter egentligen något annat. (Jag har sett i olika artiklar där personen är anonym att de gjort såhär så jag ville också testa!)

Men jag övade och kunde till slut simma enda fram till andra sidan! Ett framsteg! Dadam! Jag hoppas vi får mer pengar så att jag kan öva oftare så att jag klarar att få godkänt. Det vore inte kul om hela mitt idrottsbetyg försvann på grund av ett enda pruttmoment. Ett C som bortblåst! Så trevligt hade det inte varit.

Det var i alla fall jättekul att simma! Om man bortser från hur rädd jag var hela tiden för att hamna under vattnet.. xd

Och efteråt fick jag glass så jag blev jätteglad! Och nu har jag träningsvärk, en underbar belöning. Beviset på att jag gjort någonting!

Nu är jag trött på att vara på datorn och det är middag nu. Jag är glad att det blir middag även om jag inte tycker så mycket om just skinkschnitzel (eller hur det stavas..). Förut brukade vi knappt få någon middag alls. Vi fick faktiskt ingen middag. För pappa bara sov och vi fick inte så mycket pengar antar jag. Jag tror att det var under sommarlovet. Men jag är inte säker. Annars undrar jag lite över hur jag orkade med skolan eftersom jag inte äter någon lunch. Mystiskt!

Men här är ett fint kort jag hann ta innan jag var tvungen att ge bort denna fina korv!

Hundra hundra hundra hundra hundra hundra hundra.

Gummiband. Massor. Av. Gummiband.
Överallt har vi gummiband! Har du sett detta vackra gummibandsarmband som matchar min vägg? Eller ska vi istället prata om min fina gummibandsring?
Nej, vi stoppar där. Hade bara lust att göra ett litet Hejsansvejsaninlägg!

Men igår kväll skrek min pappa på mej. "Du är för mycket på mobilen! Det är mobilen, mobilen, mobilen hela tiden! Du får sluta vara på den hela tiden!" Något i den stilen. Då får jag bara lust att säga "Jag är på mobilen för att det är enda sättet för mej att kommunicera med folk eftersom jag har stora svårigheter med att skaffa vänner i skolan!(Eller över huvudtaget)" Och jag är inte på mobilen hela tiden. Okej, ganska mycket då, men han ska inte döma mej. Han har ingen rätt att göra det. Han sover hela dagarna så vad vet han vad jag har gjort hela dagen då han sovit?

Min pappa har en egenskap att när han skriker på en, kan han verkligen, vad han än säger, få det att låta som: "Jag hatar dej. Varför slutar du inte bara med det du gör och går och dör?" Varför ska han störa sej på om jag har en sur min, jag säger ju ingenting. Jag har inte sagt något, pappa, varför säger du så till mej? Varför bryr du dej ens? Jag gråter inte när han skriker något elakt till mej. Men när han säger "Jag älskar dej.." skär det förvånande nog mycket djupare i mitt hjärta. Det är precis som att han säger det elakaste i hela världen till mej. Varför gör det ondare när han försöker vara snäll? Varför gråter jag bara då? Är det för att jag tror att jag missbedömt honom och tänker på vilken elak, hemsk människa jag är som kunde tycka så illa om honom? Jag är inte ens säker själv. Jag har verkligen ingen aning. Men inte ens då börjar jag tycka mer om honom. Då han säger "Jag älskar dej" händer inget annat än att det skär i mitt hjärta och tårarna börjar rinna och det får nästan motsatt effekt.. När det gäller min pappa kan jag inte hejda mina tårar. I skolan är det mycket lättare att inte gråta. Kanske för att mitt blyga jag räddar mej från att avslöja mitt blödiga inre. Det är blygheten som har det där bra pokerfacet, inte jag. Jag ska vara ärlig mot mej själv. Jag tycker inte om min pappa, men det är nog inte hans fel. Det är nog jag i det här fallet också. Han har haft en svår barndom. Jag borde inte tycka illa om honom. Egentligen.. älskar jag honom. Tror jag. Jag hoppas det. Jag vill älska honom. Han är ju min egen pappa.

Jag måste vara en av världens hemskaste personer.

De som läst Frukost och hela det långa inlägget Varför är skolan jobbig? förstår nog vad jag pratar (skriver) om i det här inlägget när jag säger:

Jag har kommit på en sak. Jag kanske har kommit på den tidigare i mitt liv men inte skrivit ner den och glömt bort den någonstans i mina hjärnceller men i alla fall. Jag har kommit på den. Igen.

Eller om det är första gången men hm hm!

Hemligheten med skalet. Allt handlar om personers personligheter. Haha, det lät kul. Måste skriva om det. owo Personers personligheter. Som en nerskriven lag om hur en person reagerar i olika situationer. Hur personer tycker och reagerar på varandra. Samspelet mellan människor och blabla i diverse situationer hur ska jag förklara det! Eller ni kanske redan fattat? Hur en person är helt enkelt.

Min teori är att jag har väldigt svårt för att hantera flera olika personligheter (lägg märke till att jag skrev personligheter och inte personer ) på en gång. Häromdagen på gympan blev jag och en person som är lätt att prata med ensamma i omklädningsrummet. Hade det bara funnits en till person då, hade jag inte sagt något alls. Men personen nämnde att det var kallt. Och det tyckte jag också, så jag svarade och så sa personen också något. Sen vågade jag inte prata mer för jag var rädd att "förstöra" samtalet eller råka säga något som jag egentligen inte tyckte. Det blir så nämligen, när skalet sluter sej om mej, kan jag bara råka slänga ur mej saker som jag egentligen inte tycker. Jag blir som "en tredje person." Den blyga personen blir jag i grupp eller med någon som är svår att prata med, oftast "elakare" personer. Ska nog inte säga elak, jag känner egentligen ingen i skolan. Mej själv är jag mest hemma. Egentligen är det bara mina tankar och delvis det jag skriver som är jag. Resten blir helt WOAH NEJ WUT AGH helt fel! Jag råkar alltid säga småelaka saker till de jag tycker om. Jag är ondskefull. Och så "den tredje personen". Så blir jag när skalet lättar lite grann. När skalet är halvt öppet och jag kan säga lite saker som "Aa, det är jättekallt här" eller "Haha, det låter ju jättekul". Jag blir en rätt tråkig person då och all min kraft läggs ner på att försöka säga saker som inte låter allt för tråkiga eller för konstiga. Det är mitt blyga jag som inte vill vara konstig. Själv vill jag vara en färgglad galen get med en starkt random personlighet. Get, personlighet. Det rimmar ahah, aja, nu ska jag inte snubbla allt för långt ifrån tråden här. Jo, och när jag är "den tredje personen" simmar rätt mycket tankar runt i mitt huvud. Och jag blir trög. Eller det är jag i vanliga fall också. Kom jag på nu.. Shet. Men min hjärna går på högvarv när en okänd person kommer fram till mej och säger något. Först dör 100 miljoner hjärnceller efter att ha försökt registrera den eventuella frågan. Sen dör ytterligare 100 miljoner av att försöka komma på ett svar. Så oftast står jag där en stund, eller 2-5 sekunder, innan jag svarar något. Och på de 5 sekunderna har min hjärna hunnit explodera minst 20 gånger! Och så känner jag mej mest dum efteråt. Och mitt blyga jag säger till mej: "Nu tycker den personen att du är dum i huvudet. Du stod jättelänge innan du svarade något och så sa du bara: 'Jag vet inte.' Kolla snabbt i personens ögon. Såg du? Man kan se i blicken att personen tycker du är dum i huvudet!" Och så börjar jag diskutera med mej själv i huvudet för att försöka övertyga mej själv att personen inte tycker det. Och att det inte spelar någon roll om den tycker det eller inte. Men den där blyga körven ger sej aldrig!

Jag vet, jag är galen.

Så allt handlar om min dåliga erfarenhet av att hantera flera olika personligheter. Anledningen till att jag kan prata med min familj är antagligen för att jag lärt känna deras olika personligheter och vet hur jag ska samspela med dem. Jag är föreberedd, jag vet hur de kan reagera för jag känner dem. Med andra personer är jag inte lika säker. De är mystiska ord som jag inte kan tyda. Man kan jämföra olika personligheter med språk. Min familj är som svenska för mej. Jag behärskar det ganska väl, för jag har levt med det hela mitt liv. En person jag har gått i samma klass med länge eller som jag känner att "den här personen är inte helt svår att kommunicera med" är som engelska. En person som jag kan tänka mej är svår att kommunicera med kan jag säga är som franska. Jag har tröttnat rätt mycket på franska för det börjar bli jobbigt. Och samma sak med personer som är som franska, jag kan tröttna på att försöka öppna mitt skal för dem för de är helt enkelt för svåra för mej att hantera. Det är lite svårt att förklara. Men är en person svår för mej, är det nog inte dennes fel, det är mitt. Det är jag som är problemet. Det är jag som inte vet hur jag ska vara. Det är inte någon annans fel. Bara mitt.

Men nu till en positiv sak. Var bara tvungen att skriva av mej först. På de svenska nationella proven fick jag B. owo Jag är skitstolt, jag är superglad! Men ska inte prata mer om det nu för vad jag egentligen ville ha sagt var det där med frukost. Sen jag läste på den där bloggen har jag försökt äta lite nyttigare frukost. Men sen förstod jag att jag är helt nybörjare på det här då min mage förklarade för mej på ett lite surt sätt att jag inte bara kan äta yoghurt med hallon och havrefraskuddar till frukost. Man borde inte äta väldigt fiberrik frukost två gånger i rad. Jag har lärt mej min läxa nu..

Men varför i hele friden har jag den här blomkrukan i mitt rum? Eller är det ens en blomkruka? Hur kom den dit egenltigen? Lite random bara. Men jag undrar verkligen.. o-o

Mystiskt.

~Som många andra brukar göra. Lägga ut bilder på vad de ätit. Men jag försöker inte härma dem eller något. Vill bara visa hur stolt jag är över mej själv.~

Vaknade ganska sent. Typ halv tolv. Inte konstigt, hade varit uppe och läst en intressant blogg till tre på natten. På bloggen hade personen lagt upp bilder på vad den ätit för nyttigheter, och då insåg jag att jag också vill äta nyttigt! Kikade runt lite i köket och märkte att vi hade kiwi, äpplen och frysta hallon så jag bestämde mej för att göra en nyttig och god frukost (för det mesta brukar vi inte ha någon mat hemma så jag brukar inte äta så bra)!

Den första bilden är när jag förbereder min måltid. Frysta hallon med socker på, té, havrefras och så frukten! Kanske inte så intressant, men ändå. >w<

På den här bilden har jag gjort mitt té som ser ut som kaffe. Jag har blandat hallon (nu värmda), kiwi, äpple och havrefras med vaniljyoghurt. Jag är inte så proffsig, första gången jag gjort det här i mitt liv. Första!

Och det var den godaste och nyttigaste frukosten jag ätit! Känner mej stolt. owo

Men samtidigt idiotisk.                                                                                            Till "Jag kom på en sak"

Som jag sa från mitt förra inlägg! Länken till bloggen:

http://thebestforeverandnever.bloggplatsen.se/

Jättebra blogg!

Och här är även Zalixas blogg igen för det är kul att länka den 8D

http://littlefishy.blogg.se/

Zalixa är bästast<3

Detta blir bara ett kort inlägg för det händer inte så mycket i mitt liv just nu.

Har ingen skola. Härligt. Tills den börjar igen. Jag bara väntar på det.

Då dör jag.

Ja justeja, nu är det LOVVV och jag har blivit dålig på att blogga igen. LOOV!<3

Ingen skola! Inga jobbiga grejer! Bara göra ingenting och vara med Zalixa som e bäst. Fast just nu kan hon inte vara på sin dator så kan inte vara med henne :<
Forever alone~

Fast nu ska jag ju sova så.. hajdopp!