Inte jag.

Idag har jag fått undvika ögonkontakt, dragits med en orolig mage som bara velat prutta och trängas inne i ett hörn på en buss. Det vill säga, idag har varit min första skoldag - på gymnasiet! Det var ingen höjdare för mej precis. Jag visste (eller trodde att jag visste) hur den första skoldagen skulle bli. Dålig. (Jag hade ganska så mycket rätt)

Först fick jag ta en buss. Sen gick bussen sönder. Sen kom en ny buss. Och så fick jag, och en massa andra människokorvar kliva på den nya bussen.. men den nya bussen, var ondskefull! Den skulle egentligen inte gå dit som den förra bussen skulle, så jag fick gå fram (*svälj*) till busschauffören och fråga. Och jag hade tur för han var så snäll att han körde mej dit jag skulle kliva av. En mycket obehaglig händelse annars, från en väldigt (väldigt väldigt väldigt..) blyg människas synvinkel.

Och så väntar man i "hallen". Skolans hall? Vad kallas det? Jag måste säga; det fanns inte särskilt många bekväma sittplatser där. Det var typ mitt första intryck från skolan (fastän jag varit där tidigare och skuggat). Stolarna lutade bakåt så mycket att man antingen fick luta sej obekvämligt mycket framåt eller ta till magmusklerna och liggsitta på stolen. Och så väntade jag och några fler tills lärare kom med skyltar för att vägleda oss vilsna nykomlingar bort från de djävulska sittplatserna och ut i solen och friheten.

Men hela den här dagen, känns det som, har jag bara kunnat tänka på alla runt omkring mej. "Ser den där personen på mej just nu?!" *Kollar ner i marken och vänder huvudet mot personens håll* *Den andra personen vänder hastigt sitt huvud åt ett annat håll* "Shit."

   Jag ogillar att vara bland människor. Jag har ingen aning om hur jag ska reagera när jag är bland dem. Det värsta är nog när man sitter ner och väntar, då känns det som om alla runt omkring mej har så tråkigt att de börjar titta på lagom tråkiga mej. För allt annat är ännu tråkigare.

Hela den här skoldagen har min mage bara varit nervös och jag försökte att lugna ner den genom att tänka på andning och se på en växt i ett fönster.. men den fortsatte bara. Jag antar att min mage inte heller är så förtjust i andra människor.

Men nu känner jag att det här inlägget blir lite så där lagom tråkigt så jag slutar nu. Plus att jag är för trött för att tänka igenom vad som just hänt så jag ska nog bara låta min hjärna slappna av genom att spela lite på datorn. Spela virtuella onlinespel där man inte träffar människor på det där jobbiga sättet. Med ögonkontakt.

Hoppas du haft en gladare dag än jag idag i alla fall! (Fast det var en rätt spännande dag ändå) Hayaoo!