Jag kom på en sak.

Jag.

Vill.

Dö.

Jag är inte redo för livet. För att bli 18. För att göra något. För att gå vidare. För att bli vuxen.

För att finnas.

Jag visste att jag var deprimerad, men jag kom inte på att god mat var det enda som höll mej vid liv till nu.

Ahahah.

Jag kommer inte klara mej efter gymnasiet.

Jag tror inte ens att jag kommer klara GYMNASIET.

Känner för att hoppa av.

Känner för att inte bli nåt.

För att inte göra den där filmen.

För att inte bli en storslagen animatör.

För att bara sova.

För att bara inte finnas.

För att bara

dö.

Hatar min pappa.

Förlåt.

Men du gör mej bara ledsen hela tiden.

Jag vill inte hata dej, men nu gör jag det. För jag är dum. För jag är dummast.

Borde nog sluta köpa choklad för mina pengar i alla fall för dem pengarna kan ju resten av familjen behöva när jag är borta.

Men jag menar. Jag försökte rita, och allt jag kom att tänka på var "vad lever jag för?".

Jag kom inte på nåt. Förutom mat.

För när jag blir stor kommer bara ännu mer skit komma, som jag inte orkar med. Jag är inte stark, nej. Jag är feg och dum och självisk. I am no strong person. I am weak as shit.

Jag tror verkligen inte att jag kommer klara av att göra mina dröm sann. Så, stryker den. Inget att leva för.

Skolan = skit. Får bara sämre och sämre betyg.

Eftersom jag går om ettan(på ny skola) så behöver jag inte ha engelska, svenska och matte 1b. Tänkte vara effektiv och läsa matte 2b men det är hur svårt som helst. Vill hoppa av. Men läser det bara för att det kan vara bra för framtiden. Men om jag inte orkar med matte 2b ens, hur ska jag orka med livet i framtiden?

JAG SUGER. FÖR MYCKET. KUNDE SKRIVA EN HEL BOK OM HUR MYCKET JAG SUGER MEN VARFÖR ENS, INGEN SKULLE VILJA LÄSA. Eller jo, kanske jag själv. Aa, jag själv. Kunde läsa igenom boken och le för det skulle vara det enda bra och sanna jag åstadkommit i mitt liv.

HATAR.

OCH JAG VILL INTE HATA.

SÅ JAG HATAR MEJ SJÄLV.

Funderar på hur jag ska dö? Är det då man ska kontakta nån och be om hjälp?

Det är ju det jag hört.

När jag var liten och trodde jag var glad och trodde att så skulle aldrig jag bli. Var inte ens nära på att tänka tanken ens. Vill bara bort nu.

Jag är inte ens bra på att rita.

Och eftersom det inte går några i media det här året på den här skolan kommer antaligen animation inte att starta sen när jag börjar tvåan så då kommer jag VERKLIGEN inte kunna bli en animatör och vad i helvete.

Kommer ihåg när jag var typ 15. Jag hade planer, jag tänkte rädda alla i världen, på riktigt. Och jag kom på att jag skulle kunna animera en film så bra och full av känslor och verklighet att den skulle kunna förändra världen. Och jag tänkte börja äta nyttigt. Och jag ville tänka gott om alla. Det vill jag fortfarande. Jag vill fortfarande allt det där. Fast just nu vill jag bara äta choklad. Vill bara sova. Vill inte till skolan. Vill dö.

Jag vill men nu inser jag att det är helt fking omöjligt för en idiot som mej att göra. Vilken idiot.

Jag misslyckades.

Kunde inte.

Förlåt.

Jag svek dej,

mej själv, yngre jag.