Jag kom på en sak.

Jag.

Vill.

Dö.

Jag är inte redo för livet. För att bli 18. För att göra något. För att gå vidare. För att bli vuxen.

För att finnas.

Jag visste att jag var deprimerad, men jag kom inte på att god mat var det enda som höll mej vid liv till nu.

Ahahah.

Jag kommer inte klara mej efter gymnasiet.

Jag tror inte ens att jag kommer klara GYMNASIET.

Känner för att hoppa av.

Känner för att inte bli nåt.

För att inte göra den där filmen.

För att inte bli en storslagen animatör.

För att bara sova.

För att bara inte finnas.

För att bara

dö.

Hatar min pappa.

Förlåt.

Men du gör mej bara ledsen hela tiden.

Jag vill inte hata dej, men nu gör jag det. För jag är dum. För jag är dummast.

Borde nog sluta köpa choklad för mina pengar i alla fall för dem pengarna kan ju resten av familjen behöva när jag är borta.

Men jag menar. Jag försökte rita, och allt jag kom att tänka på var "vad lever jag för?".

Jag kom inte på nåt. Förutom mat.

För när jag blir stor kommer bara ännu mer skit komma, som jag inte orkar med. Jag är inte stark, nej. Jag är feg och dum och självisk. I am no strong person. I am weak as shit.

Jag tror verkligen inte att jag kommer klara av att göra mina dröm sann. Så, stryker den. Inget att leva för.

Skolan = skit. Får bara sämre och sämre betyg.

Eftersom jag går om ettan(på ny skola) så behöver jag inte ha engelska, svenska och matte 1b. Tänkte vara effektiv och läsa matte 2b men det är hur svårt som helst. Vill hoppa av. Men läser det bara för att det kan vara bra för framtiden. Men om jag inte orkar med matte 2b ens, hur ska jag orka med livet i framtiden?

JAG SUGER. FÖR MYCKET. KUNDE SKRIVA EN HEL BOK OM HUR MYCKET JAG SUGER MEN VARFÖR ENS, INGEN SKULLE VILJA LÄSA. Eller jo, kanske jag själv. Aa, jag själv. Kunde läsa igenom boken och le för det skulle vara det enda bra och sanna jag åstadkommit i mitt liv.

HATAR.

OCH JAG VILL INTE HATA.

SÅ JAG HATAR MEJ SJÄLV.

Funderar på hur jag ska dö? Är det då man ska kontakta nån och be om hjälp?

Det är ju det jag hört.

När jag var liten och trodde jag var glad och trodde att så skulle aldrig jag bli. Var inte ens nära på att tänka tanken ens. Vill bara bort nu.

Jag är inte ens bra på att rita.

Och eftersom det inte går några i media det här året på den här skolan kommer antaligen animation inte att starta sen när jag börjar tvåan så då kommer jag VERKLIGEN inte kunna bli en animatör och vad i helvete.

Kommer ihåg när jag var typ 15. Jag hade planer, jag tänkte rädda alla i världen, på riktigt. Och jag kom på att jag skulle kunna animera en film så bra och full av känslor och verklighet att den skulle kunna förändra världen. Och jag tänkte börja äta nyttigt. Och jag ville tänka gott om alla. Det vill jag fortfarande. Jag vill fortfarande allt det där. Fast just nu vill jag bara äta choklad. Vill bara sova. Vill inte till skolan. Vill dö.

Jag vill men nu inser jag att det är helt fking omöjligt för en idiot som mej att göra. Vilken idiot.

Jag misslyckades.

Kunde inte.

Förlåt.

Jag svek dej,

mej själv, yngre jag.

Blev sugen på att skriva ett inlägg. Lovis dakara.

Om du vill läsa det här inlägget rekommenderar jag att du lyssnar på låten Counting Stars av One Republic samtidigt för det är den jag lyssnar på just nu när jag skriver det här, alltså just nu precis nu, japp just i denna stund.

Nu. (I mina småtankar där bak i huvudet tänker jag att då kanske du kan förstå lite bättre, synkroniseras. Eller vad säger man? Hamna i samma eller liknande mood som jag är i nu. Fast jag vet inte. Man tycker ju oftast olika. Uppfattar saker olika.. Hm. Hinner inte med att skriva ner alla mina tankar damnit. De delar upp sej och sprider sej åt olika håll och- wops, detta är ju en parantes.(Parentes?(En parentes inuti en parentes inuti en parentes!!!1)))

Ja nu har jag glömt vad jag skulle skriva från början. Inte för att jag skulle skriva något särskilt vettigt - fick bara lust att skriva något på bloggen eftersom 1. Jag läste Lovis blogg precis och 2. jag.. jag..... jagg............... ska se anime nej jag menar jag tänker inte ens nu, jag.. menar öhm.. Jag tycker att det är synd om den här bloggen för att den får stå så öde så länge + att jag kan inte blogga på min nya blogg eftersom designen inte är riktigt färdig än, några detaljer kvar på den bara + jag skulle meddela vem som nu än läser den här bloggen om den vill så kommer jag börja blogga på min nya blogg 6 Februari 2014. Snart alltså.

Nu ska jag äta middag. Igen. Jag har redan ätit en pizzarulle till middag, så jag är egentligen mätt. Men jag "lovade" att jag skulle äta soppan också. Jag ska äta soppa som tack för att jag fick äta pizzarulle till middag. Låter lite ironiskt när jag tänker på det ahah..

Sedan blir det animeplanerande(min anime), ritande, pringles, choklad, proviva och animetittande!<3

I löv anime.

Hayao Miyazaki.

Ajuste Hayaos son ska ju göra en anime baserad på Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter omg Miyazakis kollar hit<3

De ser Astrid Lindgren.

De ser Sverige.

Se ser mej!!! YEYEYERYERGREHERER

Eller inte Y-Y

Aja. Mugg.

Jag håller på att fixa min nya blogg vadihelefriden.blogg.se! Just nu är bloggen lösenordsskyddad för jag tänker inte ha den öppen medans den inte är klar. När designen är färdig kommer jag enbart att blogga på den! :O

Jupp. Så i typ två eller tre dagar har jag hållit på med designen till bloggen och jag börjar känna mej som ett pro nu x'D 

Fast det är jag förstås inte.

Nu ska jag fortsätta med bloggen, så ha det bra

kycklingprutta!

Det är faktiskt inte ett dugg kul.

Okej kanske lite. Men nej jag är 156 cm lång och det är lite kort men ändå inte kort!

Det är tråkigt att vara kort om man inte är så väldigt kort. Därför är jag arg just nu.

I så fall kunde jag väl lika gärna få bli LÅNG? (WHY U DO DIS EVOLUTION, WHY!?!??)

Men nä, jag var tvungen att bli kortare än lång och längre än kort. Nästan 160 men ändå inte, nästan 153 men ändå inte.

Och så ser jag alla dessa humannzzz som är längre än mej. Och SÅ SER JAG ALLA DESSA SOM ÄR KORTARE ÄN MEJ, TYP HUNDRA TUSEN STYCKEN. Jaha, så jag får inte ens räknas som kort nu heller nehe men så trevligt för mej.

I Japan är jag säkert ganska lång. I Japan lever de länge och medellängden är kortare än här in Sweueeden. Faktum är att vi här runt Holland är bland de längsta i världen. I Holland är de längst. I Japan typ kortast. Och så är jag 156.

Okej så jag borde vara glad. Så, nu är jag glad. Ne skoja jag känner mej lite depp just nu. Men om jag ändå skulle bli kort kunde jag väl få vara 150. Var det verkligen så nödvändigt!? Aja jag växer väl fortfarande så blir väl längre..

AJUSTE PÅ TAL OM SUSHI SE PÅ DEN HÄR ANIMEN: Mushishi.

Den är awsum.

Bloggtips: ajmiee.blogg.se

Vi ses väl igen,

min snigelvän.

Min skola. Nej, jag tänker inte ens säga något om den. Jag ska bara vara tyst.